Förhållandet mellan en köpare och säljare är underkastat svensk lag och tur är väl de. Om de ändå uppstår en form av tvist kring köpet har vi en form av konsumentvägledning som ska avgöra vem som har rätt och fel. Nu ställer jag frågan om det finns någon form av detta vid en auktion.

Hurvida om det föreligger några brister här när folk köper av andra fast på ett annat sätt. När man ingått avtal där båda har uppfyllt sina skyldigheter är det svårt att ändra något därför borde det vara enklare efter en auktion. När man kommer hem så har man ändrat sig eller upptäcker fel som inte hade påtalats.

Förmodligen har jag fel för ytterst är det köparens ansvar vid auktion eftersom han måste veta vad det är han köper. Har man sedan ingen svensk lag att luta sig emot är det förmodligen ditt egna ansvar att veta vad du köper. Krångliga formuleringar kring ett ämne som ändå verkar ganska självklart.

 Sedan att jag blivit förbannad över mycket skit jag köpt under dessa auktioner det är bara mitt egna fel.

Oavsett auktionstyp är det vanligt att priserna på dessa utvalda produkter stiger i värde ju fler som besöker auktionerna En stigande budgivning i ett lugnt tempo eller en snabb och hög budgivning där nivåerna skiljer sig rent ekonomiskt ingen av dem kan man förutse.

Det är också vanligt att man köper sina ”grejer” över sitt marknadsvärde om det är fler om budet. Har man bestämt sig för något, då vill man ha det och är beredd att betala lite extra. Vissa auktioner som erbjuder riktigt kända och dyra klenoder, där har man satt ett utgångsvärde och är det ingen som är beredd att betala denna summa som är bestämd, då säljs den inte.

Detta är ofta tidigare ägare som vill tjäna en extra slant och kan inte tänka sig att deras auktionerade sak inte når den nivå de hade räknat med och de väntar i så fall till en ny där folk med fylligare plånböcker besöker den.

 Två auktioner som är ”dyrast” är Uppsala auktionskammare och Bukowskis.

Auktioner är ett nödvändigt ont för jag älskar att resa runt och fynda. Speciellt på mer avskilda ställen långt ute på landet. Ställen man återkommer till år efter år och där man är ett känt ansikte.

 Loppmarknader i all ära, men jag uppskattar mer när någon håller i sin klubba och presenterar föremålen som vi besökare får kivas om. Broderad duk, porslin från en gammal farmor, köksredskap eller en begagnad gräsklippare som kan ersätta den befintliga.

Jag har i mängder av år fyndat och frågan är om jag någon gång har ångrat de jag ropat in. Jag kan åtminstone inte på rak arm komma på något föremål jag varit missnöjd med. Alla har jag använt vid något tillfälle. Nu när jag blivit familjefar ska jag försöka få med mina barn och försöka få dem att ärva detta intresse.

Än så länge fungerar det väl inte speciellt bra, deras intresse handlar mest om att springa omkring och titta på allt innan de tröttnat och vill åka hem.

Rod Stewart, Bruce Willis, Barbara Streisand är bara några av våra världsstjärnor som nu börjat auktionera ut sina grejer de inte längre får plats med. Under hösten har tusentals grejer från dessa tre fått nya ägare via auktioner.

Frågan jag ställer är varför det måste auktioneras ut. Är det fattiga och behöver mer pengar. Varför inte skänka det till någon organisation som sedan säljer det och tjänar pengar som skänks till fattiga barn. Visst i Barbaras fall tänkte hon skänka dessa pengar till fonder som gör goda gärningar runt om i världen. Samhället vinner på att jag gör mig av dessa saker och de pengar som andra får behöver den bättre har hon berättat.

I Rods eller Bruce fall det vet jag inte. Bruce är den som jag finner mest misstro kring. Efter en uppslitande skilsmässa har han en del att betala både i framtida underhåll och en stor summa direkt. Om detta är pengar han nu vill får in genom detta sätt, då stinker det lång väg av gnidenhet.

På väg ner mot Malmö i vår buss fick vi ett tillfälligt motorfel. Vår chaufför valde att ta in på en mindre väg och till sist hittade han en busshållplats. han förklarade kort att han var tvungen att åtgärda ett mindre problem, men det skulle inte ta speciellt långt tid. Jag tror att vi hade hamnat någonstans utanför Sjöbo.

 Det var en lördag och på en stor gård rätt över vägen såg jag en lång rad av fordon. En mindre bås med en auktionsutropare stod där borta och skötte utropen.  Vad det var som folket skulle fynda, det förstod jag inte förrän vi körde 10 minuter senare när vi närmade oss väster ifrån och vi kom så nära som 30 meter när bussen svängde förbi i den skarpa högerkurvan och det var då jag såg alla dessa kor i olika storlekar som stod på en lång rad och som förmodligen väntade på att få äntra scenen.

En ko auktion min första och enda som jag sett på nära håll. De som förbryllade var att jag inte såg några stora vagnar eller andra större fordon som kunde transportera med sig dessa kor som blev inropade. Kor som skulle få en ny miljö med nya ägare.

Ska du hitta bra produkter till ett förmånligt pris, då ska du gå på auktioner. Det finns flera olika sorters auktioner med ett varierat utbud. Den vanligast förekommande är slagauktioner. Det innebär att man är på en auktion där det finns föremål och en utropare.

Det är han som sköter budgivningen och den som till sist slår klubban i bordet och auktionen ar avslutad för just det föremålet. När hela hem ska säljas kallar man det för dödsbo. Men de flesta på en auktion är där för att fynda och då krävs det någon form av kunskap kring de område man ämnar fynda inom. Vacker gammal sak som man fastnar för fast man vet inget om den och då är det bättre att avvakta istället för att ropa in det.

 Själv har jag sett vi auktioner att många har med sig sin bärbara dator och när det hittat ett föremål de vart ska auktioneras ut har det googlat innan och skaffat sig en kunskap kring den och vet ungefär hur mycket den är värd och vad den kommer ifrån. Till sist en regel vi jag ge er.

Har ni sedan tidigare bestämt er för ett pris på en produkt ni vill ha, bjud aldrig över om det stiger över de utsatta pris du från början hade satt. Man ska aldrig betala mer än man var beredd att göra från början.

Att vara auktionsutropare är förmodligen svårare än många tror. Snabb på tungan i ett högt tempo och roa en ofta stor publik. En som var bra på detta var Karl Erik Eriksson. En känd folkpartist och vice talman under många år i riksdagen. En man med stor humor och bjöd på sig själv så fort han syntes i teve. Även att han var duktig och omtyckt politiker var han i mina ögon den som underhöll auktionen som sändes från Skansen på fredagarna. Mycket folk och trivsam stämning så skötte han de klenoder som skulle auktioneras ut. Humorn karaktiserade hela hans framtoning och de lockade ofta till långa skratt. Sedan var han också väldigt duktig på att hålla isär detta jobb med politiken. Några extra poäng i samband ned dessa direktsändningar, det utnyttjade han aldrig utan de handlade helt och hållet om att underhålla. Tyvärr avled han 85 år gammal den 18:e september.

När man går på en auktion och vill ropa in något brukar det handla om att bjuda över varandra till det bara finns en intresserad kvar och som är beredd att betala det han ropade in det sista budet. Nu finns det något mer avancerat och mest på nätet och det är auktionssajter som handlar om att man ska försöka bjuda så lite som möjligt för att kunna bli den som till sist får köpa varan.

 Aktuella lägsta bud auktioner som de populärt kallas. Prisbilden kontra produkten skiljer sig betänkligt från en vanlig auktion. Dessa produkter som också skänks för auktion är inte heller sådana man är van vid. Korsordslexikon, gamla Tintinböcker och annan skit handlar det mycket om. Jag gillar inte denna utveckling. En auktion ska ske på det vanliga sättet där den som läger det högsta budet ska få köpa det som auktionerats ut.

 Håller ni inte med.

Att skänka saker till organisationer som i  sin tur auktionerar ut dessa och sedan skänker pengarna till välgörande ändamål är ett bra sätt att både bli av med saker man inte vill ha och att de hjälper till att bistå med pengar till delar av världen som har det svårt.

Tyvärr finns det sådana som utnyttjar detta. Min mormor hade väldigt mycket i sin källare som hon ville bli av med och sökte hjälp via en lokalannons  hemma i Oskarshamn. De skulle för en liten belöning komma och hämta detta gods som bara tog onödig plats och köra det till den aktuella missionsauktionen och lämna det där för att sedan auktioneras ut.

Nu vísade det sig att denna person behöll det och åkte på en egen loppmarknad och skulle sälja detta och behålla pengarna själv. Det var min mormors yngsta dotter som upptäckte bluffen för hon kände igen detta när hon själv besökte loppmarknaden.

Förbannad fick han en välförjänt utskällning och hot om polis sket hann i brallorna av räddsla och där på sitt bord som tillhört min mormor plockade hon helt sonika med sig detta och de kom till sist fram till rätt ställe och det kunde till sist auktioneras ut och pengarna hamnade i rätt ficka.

När jag till sist hade hittat en parkering fick jag ändå gå nästan tre kilometer. Kön var också väldigt lång när jag kom fram. På en väldigt liten yta trängdes vi för att kunna fynda på den auktion som väntade. Jag hade läst på och visste vilka klenoder som skulle auktioneras ut, men förmodligen var jag inte ensam om att sett mig om och visste vad som skulle bli lite dyrare än de andra.

Det fanns bland annat en tavla av Ernst Billgren. Ifrågasatt av många, men jag tycker tvärtom och har i många år hyllat honom. Efter två timmar med mycket porslin och möbler var det äntligen dags för tavlan. Fyra stycken var vi till slut som bjöd över varandra, men vid 16000 gav jag upp. De två som var kvar trissade upp priset till 24000 innan auktionsutroparen slog sin klubba i bordet.

På väg hem tänkt jag mycket på han som nu ägde detta konstverk och jag fick en släng av avundsjuka riktad mot honom. Nu är jag inte den som ger upp och nästa fredag är det en ny aktion och då kanske jag hittar något nytt som jag så gärna vill ropa in.