Hit till Sverige kom cirka 30 år senare fast några fasta eller skriftliga förordningar för hur det skulle gå till eller skötas fanns inte då, men man vet att det fanns antydan till former av auktionsförfaranden i Visby. Den med säkerhet äldsta auktionen i Sverige hölls 1639 av de akademiska konsortiet i Uppsala och 1664 hölls den första auktionen i Stockholm. Idén till att då inrätta en färdig auktionskammare kom från friherre och överståtshållaren Claes Rålamb. Som chef stadens exekutionsväsende (en slags dåtida kronofogde) skapade han ett instrument att på ett mer effektivt sätt säkerställa gäldenärenas intresse i form av varor då pengar ofta saknades för att kunna reglera och avskriva skulder.

Denna auktionskammare fanns från början på Skärgårdsgatan 100 i Gamla Stan, numera Tyska Brunn 19. Det dröjde sedan inte länge innan dessa auktioner blev rejäla folknöjen och precis som då och som idag handlade det om alla möjliga varor. Husgeråd, spannmål, skeppslaster, virke, vin, sidentyger och kreatur var annars det som mest dominerade på den tiden. Stockholms auktionsverk hade sedan monopol på detta auktionsförfarande ända fram till 1973. Många stora och kända gestalter och personer har både köpt och sålt varor på detta kända auktionsverk och som även spelat stora roller genom seklen.

En var Karl XI som var kung då Stockholms auktionsverk grundades och han sålde ett av sina jaktgevär för 900 daler. Flera kungar som Karl XII och Gustav III har utnyttjat detta auktionsverk och där de både sålt och köpt trofér i vapen och kanoner. Listan som varit plats och ”handlat” på dessa auktioner kan göras hur lång som helst, men Carl von Linné, Selma Lagerlöf, August Strindberg, Carl Gustaf Tessin och Carl Mikael Bellman är bara några av alla våra celebriteter som utnyttjat denna möjlighet till att handla varor till priser de själva bestämmer över.

Hurvida om det föreligger några brister här när folk köper av andra fast på ett annat sätt. När man ingått avtal där båda har uppfyllt sina skyldigheter är det svårt att ändra något därför borde det vara enklare efter en auktion. När man kommer hem så har man ändrat sig eller upptäcker fel som inte hade påtalats.

Förmodligen har jag fel för ytterst är det köparens ansvar vid auktion eftersom han måste veta vad det är han köper. Har man sedan ingen svensk lag att luta sig emot är det förmodligen ditt egna ansvar att veta vad du köper. Krångliga formuleringar kring ett ämne som ändå verkar ganska självklart.

 Sedan att jag blivit förbannad över mycket skit jag köpt under dessa auktioner det är bara mitt egna fel.

Det är också vanligt att man köper sina ”grejer” över sitt marknadsvärde om det är fler om budet. Har man bestämt sig för något, då vill man ha det och är beredd att betala lite extra. Vissa auktioner som erbjuder riktigt kända och dyra klenoder, där har man satt ett utgångsvärde och är det ingen som är beredd att betala denna summa som är bestämd, då säljs den inte.

Detta är ofta tidigare ägare som vill tjäna en extra slant och kan inte tänka sig att deras auktionerade sak inte når den nivå de hade räknat med och de väntar i så fall till en ny där folk med fylligare plånböcker besöker den.

 Två auktioner som är ”dyrast” är Uppsala auktionskammare och Bukowskis.

 Loppmarknader i all ära, men jag uppskattar mer när någon håller i sin klubba och presenterar föremålen som vi besökare får kivas om. Broderad duk, porslin från en gammal farmor, köksredskap eller en begagnad gräsklippare som kan ersätta den befintliga.

Jag har i mängder av år fyndat och frågan är om jag någon gång har ångrat de jag ropat in. Jag kan åtminstone inte på rak arm komma på något föremål jag varit missnöjd med. Alla har jag använt vid något tillfälle. Nu när jag blivit familjefar ska jag försöka få med mina barn och försöka få dem att ärva detta intresse.

Än så länge fungerar det väl inte speciellt bra, deras intresse handlar mest om att springa omkring och titta på allt innan de tröttnat och vill åka hem.

Frågan jag ställer är varför det måste auktioneras ut. Är det fattiga och behöver mer pengar. Varför inte skänka det till någon organisation som sedan säljer det och tjänar pengar som skänks till fattiga barn. Visst i Barbaras fall tänkte hon skänka dessa pengar till fonder som gör goda gärningar runt om i världen. Samhället vinner på att jag gör mig av dessa saker och de pengar som andra får behöver den bättre har hon berättat.

I Rods eller Bruce fall det vet jag inte. Bruce är den som jag finner mest misstro kring. Efter en uppslitande skilsmässa har han en del att betala både i framtida underhåll och en stor summa direkt. Om detta är pengar han nu vill får in genom detta sätt, då stinker det lång väg av gnidenhet.

 Det var en lördag och på en stor gård rätt över vägen såg jag en lång rad av fordon. En mindre bås med en auktionsutropare stod där borta och skötte utropen.  Vad det var som folket skulle fynda, det förstod jag inte förrän vi körde 10 minuter senare när vi närmade oss väster ifrån och vi kom så nära som 30 meter när bussen svängde förbi i den skarpa högerkurvan och det var då jag såg alla dessa kor i olika storlekar som stod på en lång rad och som förmodligen väntade på att få äntra scenen.

En ko auktion min första och enda som jag sett på nära håll. De som förbryllade var att jag inte såg några stora vagnar eller andra större fordon som kunde transportera med sig dessa kor som blev inropade. Kor som skulle få en ny miljö med nya ägare.